Uppe bland molnen

Jag hade ingen vit bakgrund som jag kunde ha datorn mot, så det blev ju inte riktigt som det var tänkt, men ändå lite arty. Fast, sjukt obehaglig nu när jag tittar på bilden en gång till. Jag hoppas att ni ser vad som sticker fram mellan molnen? Bilden får i alla fall symbolisera min resa igår, som från dörr till dörr tog ganska så exakt 8h. Kl 02.00 öppnade jag dörren till lägenheten och kunde pusta ut. Sen att jag skulle gå upp 8 för att gå till ett seminarium som varade 1,5h och var totalt jävla värdelöst är en annan historia….
Det roliga/tragiska/sjuka (välj själv) är att jag nu har legat här i soffan i princip konstant i 8h, bortsett från att värma korv stroganoff, gå på toaletten eller koka te. Jag har alltså legat raklång i soffan lika länge som jag reste igår. Gissa vilket som är bäst. Vilket skämt alltså. Kanske ska ta och lägga sig snart.
Pardon
Jag får ursäkta frånvaron från bloggen den senaste tiden, men som ni vet så är ju Christian och jag äntligen i samma bo igen. Kontentan av det hela har blivit att blogg och dylikt prioriterats bort, är dock inte så ledsen för detta, men jag kan ju förstå om ni är det.
Den gångna veckan har för Christian bestått av jobb jobb jobb, och för mig skola, jobb och fixande av allt från julklappar till pass. Just nu sitter jag uppkurad i soffan i Christians stora tjocka stickade tröja, med mina nya fantastiska tofflor som jag fick i julklapp av min chef Emma, samtidigt som jag lyssnar på min helt underbart fantastiska LP spelare som Christian tog med upp från Malmö. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte njuter av situationen.
Hoppla, där tog Morrison hotel slut, dags att byta skiva. Dags för Dylan nu kanske?
Puss




